"Han var min första pojkvän, så detta är alltså mitt första uppbrott"

-tillägnad en ensam liten flicka-

"Dom säger att drunkning skulle vara stillsamt"; var hans sista tanke när havsluften för sista gången fyllde lungorna, stunden innan de kalla saltvattnet forsade ner.. Innan hade han vara suttit och stirrat ut, ut över en oändlighet som aldrig tog slut, funderat på det mesta, på det minsta samt på det sista. Över fyra timmar hade han nu suttit där, helt orörlig och blivit smekt av ljumma vindar genom det kolsvarta håret. Oberörd av omvärldens larm runtomkring, helt osynlig.. Som en tom vinflaska...... Lika genomskinlig som vinflaskan vars glasbitar fortfarande satt nerborrade i hans blödande armar. Bitar stora som höghus, bitar så små som ett hjärtas slag.

Han såg ljuset, ja sannerligen Jonathan, han såg ljuset!