En vecka senare så var Johan hemma igen! En underbar resa som började med snöstorm och slutade med strålande solsken. OCH då snackar jag bara om frankrikebiten.

Träffade oerhört många underbara vänner! Både nya och gamla..

250 bilder blev det på allt det underbara och en bild på mig! Vad det underbaraste var under resan vet jag ej, men många fina minnen blev det.

Rekomenderar att hålla kik på min bilddagbok om ni vill se bilder

http://joohann.bilddagboken.se

Nu åker jag! *Vinkar hejhej*

det bara snöar.. gillar inte snö numera, det är nog för att jag blivit vuxen eller nått! Det är så väldigt vackert att se på, men det hindrar mej från att köra bil så jag är helt beroende av andra och västrafficing!

Om 1,5 timmar åker härlandagänget till frankrike och jag ska vinka av dem. (ska slänga med mitt tält till dem!)

Sen kommer jag efter på lördagen! Men! Det är bara 11grader i frankrike just nu så det blir till att ta med en massa varm choklad! 

Polisen var just och skulle hämta grannkärringen. Dom stod och knackade på men hon öppnade inte dörren så dom stack iväg igen..

Mmmm! Riskakor! Äta äta äta. Annars har jag nog tråkigt i stort sett.

Det snöade imorse och det tyckte jag INTE om! Om det snöar under natten blir jag ledsen imorgon.

Räknar ner för frankrike nu! Snart är det dax.. 

Avsides träffade jag en flicka som högg allt itu, vapnet var en lock av skönhetssommar.
Att en gräsmatta kan inbjuda till stunder vet jag när du smekte mitt hår och såg mina ögon.
Viskar, viskar, ögon klara, blåa, gröna, bruna.

Andetag, solsken, värme. Du fläktar andens kraft med din hetta. Sätter min hjärna i gungning. Minns dej när du låg bredvid mig i sommras. Din hetta och livskraft, vi såg på molnen innan vi stördes av en människa. Tillsammans gick vi iväg, hand i hand.

Såg på dig innan jag kysste dig godnatt. Stjärnorna såg på oss. Varför blev det såhär? Förbjuden kärlek... Intressant när den smyger på, farlig när den upplevs, hemsk när den komms på. Ångra nått, nej! Drömmer mig fortfarande tillbaka och hoppas jag kommer få uppleva lika underbara ögon denna sommar.

Kanske krossar jag åter ditt hjärta, snälla låt mej få göra det! Jag lovar att ömt blåsa på det och smeka hjärtat. Inte ens läkarföräldrar klarar ett brustet hjärta, men jag kan vårda det. Ge mej bara ljuva minnen åter så håller jag din hand med den lilla kärlek som finns för du är betydelsefull i mitt lilla liv!
Men hata mej inte bara för att jag har drömmar. Jag kommer gråta när vi skiljs igen. Om inte tårar kan berätta din viktighet, förkasta mej, stampa på mej, glöm bort mig... Men kom inte och säg att du inte vill åter dela min glädje, matstunder, godnattkyssar under stjärnorna, hat ifrån andra människor..

Det var du!

Vaknar upp en vanlig måndag morgon
Det är måndag, tanken slår mej

Skit oxå, orka gå upp tänker jag
Hatar måndagar, dom är värst

Ligger kvar en lite stund och tänker
tänker på att idag skall jag träffa dig!

Tanken på dig har jag i mina tankar
Hela dagen går jag runt och drömmer

Allt är som ett mjukt moln
Allt som är tråkigt ändrar skepnad

Det som var omöjligt, allt svårt
blev plötsligt en världslig sak

Dagen går långsamt, så sakta så...
Men den som väntar på nått gott..

Så kommer stunden då vi möts
Jag står där förstummad, inget att säga

Men att se dig är så underbart!
Bara du förstår varför jag är tyst

Det är inte det att jag inte gillar dig
eller att jag tröttnat på dig

Det är bara så att jag fortfarande drömmer
Drömmer ljuva tankar om dig!

Vaknar upp och tänker på dig
Åhh, vad jag älskar det
Det är himmelriket
att få drömma om dig

En flicka glad och visst
sin pojke hon bistert mist
Sorgen ligger tung i hjärta
hon ledset gråter ut sin smärta
sitt hjärta nu tomt och svart
sin pojke nu är nån vart

Midvinternattens köld är kall
vargen ylar ut ett ensamt skall
Solen för längesedan gått ner
månen på svart himmel nu man ser
Pojke sitter ensam i natten
på en klippa vid svarta vatten

Flicka gråter i ledsam takt
känna hon sakna någon makt
Ensam i världen vänder
inte värma någons händer
Ensam i sin lilla värld
kärlek gör ont hon nu är lärd

Varg vandrar mot pojken liten
Hans hjärta snart han sliter
Saknar sin flicka nu han tänker
hans ögon vått och ensamt blänker
han ville sin flicka bara väl
istället, purépudding blev hans själ

Midvinternattens köld biter hårt
flicka hatar sin pojke svårt
föraktar hans levnadssätt
hatar allt hon av honom sett
livet vore enkelt utan minnen
raderar pojke ur hennes sinne
glömmer allt hon fått och upplevt
den vackra bild av honom blivit skevt
"en idiot är vad han är!"
hon säger till andra, "ja se och lär!"
"han är bara ett äckel"
"Ett äckel, äckel, ja ett äckel-päckel!!"

Pojke gråter vid midvinternatten
slänger sig i ensamt vatten
sjunker ner mot ledsamt djup
fyller hans lungor med kallsup
botten har han nu nått
bättre har han aldrig mått
bekymmer är ur världen
nu mot ljuset bär färden
en värme nu fyller hans människokropp
när för livet han nu satt stopp
han hade ju inget ont uppsåt!
Hon vet ej hans sista tanke, det var Förlåt...