Ett utdrag från min blogg på lunar;

"Ligger i min säng och skriver detta just nu.. Idag är det julafton, den värsta dagen på året för allt är hopplöst. Det finns inget fint med julen, allt är bara glamouriserat. Det är en jävla högtid då vi spenderar pengar på onödigheter!

Har inte kunnat slita mej från min nyköpta bok; vingklippt ängel. Jag läser den och känner igen mej så jävla väl i den. Ju mer jag läser, desto längre sjunker jag in i de gamla tankarna, men jag kan inte låta bli den för den berör det djupaste av mitt hjärta. Den sanna sorgen som bara vissa kan känna i sina hjärtan. Känslan att vilja sluta allt.. Men jag kan inte låta bli den. Min själ blöder innerst inne, jag känner hur blodet rinner längs med kanterna och lämnar ett tunnt spår.. Den klarröda färgen av blod. Jag har läst den de senaste timmarna för jag kan inte sova. Det finns så mycket i mitt huvud. Vill bara stänga av! På 50 sidor har jag inte kunnat hålla tillbaka tårarna till 100%. Sorgen av nån man älskar som inte finns där, valde att bara avsluta.. personen i boken pratar om rakladen mot sina armar, om färgen på blodet som skänker henne lugnet, om rösterna i huvudet, avskärmingen från omvärlden, föraktet för att vara annorlunda! Det berör mej för jag vet exakt hur hon känner! Känslan av att inte nån förstår hur hon lider.. Just nu är jag ensammast i världen här där jag ligger i min säng. Fallit tillbaka i gamla tankar. Det skänker mej ro ändå, jag gillar det. Men jag avskyr det så in i helvete! Sida efter sida bläddrar jag, läser några rader och funderar över vad hon skrivit. Helt fast i boken är jag. Minns tillbaka när allt jag ville var att det bara skulle ta slut.. Tittar på mina armar just nu och ser ärren jag har där, fast det var en olycka så gillar jag dem. Jag känner mej levande med dem! Men samtidigt så kan jag inte låta bli att bli sorgsen över dem, det var verkligen nära, lite djupare och jag hade verkligen fått åka extra akut till sjukhuset, kanske hade jag inte kunnat skriva detta just nu. Flickan på omslaget till boken är så vacker och jag föreställer mej henne igenom hela boken, känner hennes sorg, delar hennes tankar. Vet hur hon känner och att inte vara förståd.. Man söker hjälp men man finner ingen. Står och skriker rakt ut HJÄLP!!! men det finns ingen som lyssnar, ändå står man mitt ibland folk"

"Bredvid sängen så hittade jag en teckning som Eve hade gjort, en tjej och ett hjärta.. I hörnet är det fläckar efter oboy.. Oboyfläckar från utspilld oboy från kvällen då jag hamnade på akuten. Kvällen då jag fick 40 stygn. Kvällen då jag föll till marken och kände ögonen fyllas av blodet som rann från min panna. Kvällen då jag fick tid att tänka medans jag kollade upp mot sjukhusets tak.. Kvällen då mitt liv förändrades för alltid. Allt blev annorlunda efter det.."

Nuförtiden så blir jag bara gråtfärdig när jag ser mina armar, inget vet om det.

Dom äcklar mig och dom är bara fula..

 

Marangen

17 december 2009 00:18

Blir såå ledsen när ja ser vad du skriver känner såå med dej....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lisa, det var bara att spåra din ip-adress så sluta försöka vara anonym.. Jag la ner så mycket tid på dig fast du var velig och inte visste något.. Sen en dag så får jag bara reda på genom FB att du skaffat pojkvän, hur tror du det känns? ...

Packa, packa packa! Sen efter en sprudlande gudstjänst följd av kaffe så är det lite mer packning som ska packas, men sen så bär det av mot Arvika via någon småstad, men sen så är vi där! Blippa verktyg en vecka under sommaren kanske är värsta grymt!...

Den dära; vad menar du egentligen? Allt du gjorde då? Eller snarare allt du inte gjorde.... Du sårade mig.. ...

"Han var min första pojkvän, så detta är alltså mitt första uppbrott" -tillägnad en ensam liten flicka-   ...

"Dom säger att drunkning skulle vara stillsamt"; var hans sista tanke när havsluften för sista gången fyllde lungorna, stunden innan de kalla saltvattnet forsade ner.. Innan hade han vara suttit och stirrat ut, ut över en oändlighet som aldrig tog sl...