Hallå! Vart tar alla dagar vägen? Snart är det ju sommar igen. Solen skiner just nu igenom mitt fönster. Nej vänta, nu försvann den igen..

Men det är rätt härligt för då är det snart sommar igen! Med värme och massa sånt! Åka till Taizé och äta glass i solskenet! Det är nog det jag längtar efter mest. TAIZÈ 

Ljudet av taizés klockor är inte bara en uppmaning till bön, dom sprider värme till alla dem som hör dessa klockor. Aldrig har jag mött klockor som med dess renaste ton kan uppfylla en med en sådan värme och gemenskap. En sådan stark ton, så uppfyllande. Tonerna frammanar till minnen när man sitter i ett land långt ifrån. Man minns de dagar när man satt i solen framför tältet med alla sina vänner och när man hade det som bäst ringde dessa klockor. Man uppskattade dem inte lika mycket då. Men gud, vad jag älskar de klockorna!

En plats där man mött sådan gemenskap har jag sällan träffat på. Oýak är verkligen platsen där man får de bästa av taizé, du får musiken, maten, gemenskapen och främst, nått att svalka sig med i sommarvärmen. Det är mycket folk och inte platsen där man tar det särkilt lugnt.

Alltid är det nån man letar efter och då bär det iväg till oýak, där man får knö kland massa människor för att leta efter just den personen.

Man får alltid nya vänner där, tyvärr så möter man dem nästan alltid i slutet av veckan när det är daxs att åka hem igen..

Och så kyrkan! Dess stora heltäckningsmatta som irriterar huden. Har massor av minnen från tidiga kalla morgonar när man är nästan nyvaken och fryser, och så ska man sitta på morgongudstjänsten och frysa. Efter kommer frukosten som man väntar på. När man kommer ut innan frukosten så värmer solen så gott!
Och ljusgudstjänsten! En av de vackraste gudstjänster jag vart med om. Se hur ljuset sprider sig i kyrkan och man känner hur värmen stiger. Ryser alltid under den gudstjänsten för den överträffar nästan allt vacker jag någonsin sett.